You are viewing samaldabald

Determined

August 2010

S M T W T F S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031    
Powered by LiveJournal.com
Shocked

Känslor från en yaoi-tjej.

OK, jag hade inte tänkt skriva något om fallet "mangaöversättare döms för tecknad barnporr", av flera anledningar.
1. Hela världen har redan skrivit om det.
2. Jag är dålig på att uttrycka mig.
3. De få personer jag vet läser min blogg är redan insatta i allting.

Men så har jag läst några tänkvärda meningar idag som fått mig att ändra mig. Jag kanske inte har välformulerade åsikter, konkret fakta, eller något annat användbart i den här debatten. Men jag har alltid min syn av saken, och det är väl bättre att säga något - hur litet det än är - än att hålla tyst?

Från jag fick höra om fallet så gick jag igenom en hel rad känslor de följande dagarna. Först tyckte jag det var löjeväckande, skrattade mest åt det hela. "Men lol, liksom, det är ju bara teckningar."
Sen blev jag arg. Riktigt jävla arg. "DET ÄR JU BARA TECKNINGAR!!!" Och efteråt kände jag mig mest hopplös och deprimerad.

Jag älskar tecknade bilder. Jag kollar på tecknad film flera gånger i veckan, trots att jag är 24 år. Det är aldrig något jag kommer skämmas över, eftersom det är något jag älskar. Jag älskar erotik, och läser/tittar på det i nån form flera gånger i veckan. Det är heller inte något jag kommer skämmas över eftersom jag gör något jag älskar.

Tecknad erotik var något jag upptäckte på högstadiet, via att jag av misstag läste en YAOI-novell. ("Warning: Contains YAOI" stod det. "Jaha" tänkte jag och fick mig en rejäl överraskning) Jag hade tidigare tjuvkikat hemma i porrtidningar min mamma hade undangömda, och även om det fanns en kittlande känsla just för att det var förbjudet så kändes det ändå inte riktigt rätt. Det var spännande, men även rättså äckligt. När jag upptäckte YAOI i bildform kändes det rätt för mig.

Förmodligen eftersom det först och främst var bara killar (då gillade jag bara killar, så att skära bort den ointressanta parten gjorde ju det hela mycket bättre!) och att de var så slanka, släta och fina, och... i min ålder! Lite svårt att säga exakt förstås, kanske ett par år äldre, men i alla fall något jag hade lättare att tända på då än en hårig medelålders manskropp.

Det kändes bra att gilla YAOI. Det kändes som en "tillåten" form av porr, för tjejer. Det kändes sexigt, busigt, kul, och det fick mig att bli en självsäkrare person i den åldern. Det fick mig att inse hur ok det är för tjejer att också gilla porr, att det inte är något fel eller fult med det.

Mitt förhållande till YAOI har varit lite upp och ner åren efter det fram tills nu, mest för att mina preferenser har ändrats mycket under åren och de där slanka, släta, hårlösa kropparna ofta inte "gör det för mig" längre på samma sätt. Ofta, men inte alltid dock. Att läsa om unga killars (eller tjejers, jag är mer flexibel idag ^_~) sexdebut är något jag gillar väldigt mycket. Inte för att jag tänder på tonåringar och vill ha sex med dom, utan för att jag själv varit tonåring och hade min egna sexdebut då. Är det fel att gilla sånt? Tydligen.

I och för sig är det kanske dumt att ta upp ett exempel som bygger på att man kan relatera till sitt eget liv. Varför sexuella fantasier är roliga är väl just för att man INTE kan relatera till dom? Jag kommer nog aldrig ha ett förhållande med en kvinna (har ju fästman sen snart två år tillbaks) ändå tycker jag om att fantisera om kvinnor. Jag kallar inte mig själv för lesbisk, eller bi-sexuell för det (inte för att jag skulle ha något emot att kallas för bi-sexuell, det är bara obeprövad fakta), jag är bara en person som gillar att fantisera. 
Skulle en främmande man bryta sig in i min lägenhet och förgripa sig på mig skulle jag bli helt förkrossad och förmodligen tappa viljan att leva, ändå kan jag fantisera om det och tycka det är sexigt. Detsamma gäller ett motsatt scenario. Den som fantiserar om att våldta någon har inte gjort sig skyldig till något. Hur osmakligt våldtäkt än är i verkligheten så finns det inget som säger att det är förbjudet att tänka på när du vet skillnaden mellan fantasi och verklighet.

För mig är tecknade bilder (till stor del) dokumenterade tankar. Det är svårt att teckna en bild helt utan att ha haft nån form av mental bild framför sig när man tecknar den. Det är alltså egentligen tanken som är fel om man tecknar en ung person på ett erotiskt vis, snarare än själva bilden. Den som tittar på en sån bild ser egentligen bara svarta linjer mot vit bakgrund (ev. färg också) men tolkar det i sitt huvud till samma bild som den som tecknade den tänkte på. Igen är det tanken som är fel, eftersom personen i bilden inte existerar, annat än i vår fantasi.

Hur mycket jag än älskar Squall Leonhart från Final Fantasy VIII, hur många erotiska äventyr jag än läst om honom, och hur många oanständiga bilder jag än sett av den 17-åringen, så har han aldrig funnits, och kommer aldrig finnas. Han andas inte, har inte känslor, har inte åsikter. Ändå älskar jag honom eftersom de linjerna på pappret (eller polygoner i spelet) som bygger upp honom, texten som beskriver honom, är något jag i min fantasi tolkat till något som betyder något för mig.

Just nu vet jag inte om jag är mest arg eller mest ledsen, och jag ber om ursäkt om saker låter konstiga eller något. Det här är i alla fall mina känslor just nu.

Om det nu behövs får jag väl också förtydliga att jag är emot övergrepp på barn och barnpornografi. Vi SKA skydda våra barn. Men teckningar är faktiskt bara teckningar.

Comments

Precis som Antilas inlägg; det här är egentligen mycket mer rakt på sak än politiska uttalanden om yttrandefrihet och sånt. En bra beskrivning på att man mycket väl kan avnjuta en viss sorts litteratur även om man egentligen inte skulle tycka liknande var acceptabelt i verkligheten, eller att det går att vara intresserad av att läsa om sexupplevelser utan att man fördenskull nödvändigtvis vill ha sexupplevelserna själv.

Att tro att endast pedofiler kan vara intresserade av att läsa om en sexdebut är… rent ut sagt fullkomligt, totalt och slutgiltigt vansinne.

(Anonymous)

Jonti

Mycket bra skrivet! Håller med fullständigt som den fellow otaku jag är.
Har aldrig kollat yaoi då jag är kille, men annan hentai manga (framför allt doujinshi) och sånt kan jag erkänna. Köpte bla doujinshi på Uppcon och har en än större samling animebilder (både sfw och nsfw) och doujinshi på datorn. Dessa är bara teckningar. Hentai och dylikt är inget mer än fantasier, och detta kan man inte förbjuda. Det är att förbjuda folk från att tänka, förbjuda folk från att ha sin sexualitet. Precis som du skriver, man kan fantisera om sånt som våldtäkt men man skulle aldrig vilja utsättas eller utsätta andra för sådant på riktigt. Typ 99,9% av människor kan hålla sina fantasier som just fantasier och inte behöva leva ut dem. Då är det absolut inget fel med att ha vilka fantasier som helst. Och man blir förbannad av dessa morallagar som förbjuder folk från just detta, att ha någon form av sexualitet/fetisch som avviker från normen. Övergrepp ska bekämpas, ja, inte fantasier, inte fiktion som framställer fantasier.

Som sagt, jag är otaku, 18 år, och jag har själv de animekaraktärer som jag har "känslor för" eller vad man nu ska säga, du förstår vad jag menar. Jag vill kunna ha detta och ha bilder på dessa på datorn. Precis som jag vill kunna vara attraherad av tjejer runt min egen ålder, ungdomar är också sexuella, tro det eller ej, och det är helt naturligt. En sak att förbjuda verkliga bilder/filmer med övergrepp isåfall, men hyfsat oskyldiga bilder på t.ex. Saaya Irie som just nu är ca 17? <googla om du inte vet vem det är, japansk junior idol. Eller på animekaraktärer för den delen. Man kan som sagt inte förbjuda fiktion, oavsett om det är extrem guro eller dylikt eller bara någon vanlig sexscen mellan två personer.